Life and moments

Ångest & stress…det är vad min gravida feta kropp är fylld med just nu. Att inte räcka till. Jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt att inte kunna vara aktiva, glada jag. Jag vill kunna springa runt och leka med min son, kunna gå till öppnis med honom utan att bli sängliggande efteråt, kunna sitta i hans rum på golvet och leka med alla roliga leksaker, kunna bära honom och ha honom nära mig i famnen. Det gör så ont i mig att inte kunna göra allt detta. Att inte kunna ha orken att tvätta, städa, plocka, baka osv. Att knappt kunna göra en smörgås till mig själv utan att stå böjd & ha svinont. Jag känner mig som världens sämsta mamma och fru. Som att jag bara överger min son för att jag har en annan bebis i magen. Det är ju nu som Diego utvecklas mest och är som roligast och det enda jag gör är att ligga i sängen med smärtor & gråt. Jag tycker inte synd om mig själv & vill inte att andra ska göra det heller utan detta inlägg är för att jag behöver försöka få utlopp för lite känslor. Jag är bara så fruktansvärt less och arg på min kropp. Att den inte gör som jag vill. Jag vill kunna fixa i hemmet & vara med min son. Jag vill vara mig själv igen. Smärtorna gör att jag med nöd och näppa tar mig till & från toaletten. Så fort jag varit uppe har jag ännu mer ont. Jag har ont i rygg, svank, ovanpå snippan ut mot höfterna och undre delen av magen. Och varken min gynekolog eller BM gör egentligen ett skit, tror inte de fattar hur ont jag har. Och sjukgymnast övningar hjälper inte längre heller, varken tens eller Vetekudde hjälper. Jag vill bara att detta ska vara över nu. Jag orkar snart inte mer.

??