Life and moments

Året var 2010 då jag fick reda på att jag hade Endometrios. Jag hade konstanta smärtor i min mage i 3 månader innan man beslutade sig för att gå in och titta genom en titthålsoperation. De hittade endometrios förändringar som de brände bort. De sa till mig redan då att bränna bort det kunde hjälpa för stunden men att det fanns risk att det kunde komma tillbaka. Att få veta att man har en kronisk sjukdom när man är 20 år är tufft, men att samtidigt få svar på varför dessa smärtor fanns var som om något tungt lyftes av mina axlar, för att vara ovetandes och inte ha någon förklaring var värre ! När jag fick reda på denna gynekologiska sjukdom var min första fråga; kommer jag någonsin kunna få barn? Jag har nämligen alltid älskat barn och min dröm har alltid varit att få egna. ?? Läkaren hade inte riktigt några ?procentiga svar då, för det var fortfarande ganska nytt med denna sjukdom. Utan det jag fick höra då var att det kan försvåra processen med att skaffa barn. Jag lärde mig leva med sjukdomen och visste på ett ungefär hur och när smärtorna dök upp. På ett sätt har jag ändå haft tur, för jag har kunnat arbeta och ändå fortsätta mitt liv med bland annat träning. Vissa kvinnor som får endometrios har såna kraftiga smärtor att de inte kan fortsätta leva på samma vis. Mina smärtor har kommit i omgångar och periodvis. Nu är denna sjukdom mer uppmärksammad och det finns nu mer kunskap om den. När jag fick reda på sjukdomen sa man att äta p-piller kunde hjälpa mot att hålla smärtorna i schack, jag kan säga att p-piller fick mig att må sämre. Så fort jag slutade med dom hade jag ont vid färre tillfällen och jag mådde bättre rent allmänt.

Nu över till vår resa att skaffa barn. Jag kommer försöka förkorta informationen lite och orkar förmodligen inte gå in på alla detaljer, när det gäller läkarbesök, osv utan kommer bara skriva kort om varje graviditet.

Jag träffade min man år 2012 och vi visste ganska fort att vi ville ha barn. Jag slutade med p-piller väldigt fort och vi hade inställningen ”det kommer när det kommer” eftersom vi båda var medvetna om min sjukdom och att det ev. Kunde påverka. På ett sätt är den inställningen ändå bra tycker jag, för då blir det inte den där barn stressen som folk har, där vissa par enbart typ ligger med varandra för att få barn. Utan det sker mer naturligt och vi hade ju inte direkt någon ”barnklocka” eller inre stress. Vi hade helt enkelt bara en längtan att få barn vare sig det handlade om 6 månader fram eller 3 år framåt i tiden. Det slutade iallafall med att jag blev gravid redan i början på 2013. Det slutade med en avstannad graviditet (bebisen hade dött i magen redan i V5/6 och det fick vi reda på i v9). Det var den första avstannade graviditeten och den tog nog hårdast på oss, man tänker liksom inte på att sånt kan hända och vi hade aldrig ens hört talat om att graviditeter kan stanna av. Det var helt enkelt en väldigt sorglig chock och dessutom var det jobbigt att behöva avsluta den graviditeten, för jag fick avsluta den hemma själv med piller som ledde till svåra smärtor och allergisk reaktion och rester kvar osv. En olycklig historia helt enkelt. Det gick några månader, vi var i Grekland och då fick jag reda på att jag var gravid igen, även denna blev en avstannad graviditet. Vi fick gå igenom ungefär samma procedur igen, dock fick vi reda på det tidigare denna gång (allt är lite luddigt och jag blandar lätt ihop de olika gångerna). Detta år var även året vi förlovade oss vilket var något positivt i allt mörker ❤️ Senare samma år eller tidigt år 2014 blev jag gravid för 3e gången, då hände samma sak, ännu en avstannad graviditet och åter igen samma procedur. Dock denna gång tog de bort bebis kirurgiskt Direkt pga komplikationerna från 1 och 2a gången (infektioner, allergi osv). Efter 3 avstannade graviditeter fick vi remiss till läkarhuset i Odenplan för att kolla att allt stod rätt till och för att ev få svar på varför vi fått avstannade graviditeter. Efter undersökningar och blodprov visade det sig att det inte var något uttalat fel på någon av oss som var definitiva orsaken till att det avstannat utan de gav oss hopp och sa: till slut blir det en bebis! Vi väntade ett tag och skyddade oss några månader eftersom vi bestämt oss för att gifta oss den sommaren 2014 ? Och dessutom kände jag att min kropp behövde vila och läka ordentligt. Ännu en positiv händelse i allt det mörka. Vi hade en underbar sommar som nygifta. På sensommaren/hösten kom 4e graviditeten, och även denna gång blev den avstannad.  När man har gått igenom det 4 gånger är det nästan som att man tappat hoppet och tänker ”det kommer ju bara fortsätta hända”, men min underbara gynekolog fortsatte peppa, till slut händer det, ibland blir det bara så. Vi bestämde oss återigen för att vänta några månader, vi var mitt uppe i flytt/mellan 2 bostäder, vi hade bokat resa till Thailand över jul och nyår. Vi kände att vi behövde komma bort och bara få vila. Månaderna gick och allt flöt bara på. Vi flyttade in i nya lägenheten 1 februari 2015 och 1 april fick vi återigen veta att vi var gravida. Denna gång blev det som en liten chock, för vi hade liksom kört på utan att tänka på det och helt plötsligt blev det en bebis. När man gått igenom 4 avstannade graviditeter/missfall och man blir gravid en 5e gång så vågar man inte hoppas överhuvudtaget. Men från V5-v11 tog jag blodförtunnande sprutor (innohep) bara för att ha testat det. Det finns inga konkreta bevis På att det ska hjälpa men vi testade iallafall. Vi gick På extra många UL för att följa upp att bebis mådde bra. Vi fick sådant stöd under den graviditeten! Vi var ju verkligen oroliga från början till slut och kunde liksom aldrig slappna av, knappt när han var ute kunde vi slappna av för då är det massa annat man är orolig för. Till slut kom iallafall vår älskade son 12 december 2015. Jag tror på att det var en blandning av att det helt enkelt var rätt timeing, Guds vilja och sprutorna lite grann! Efter 4 missfall fick vi alltså en frisk son helt naturligt! Och nu är vi gravida igen, utan att behövt ha gått igenom något missfall emellan. Vi är så otroligt tacksamma och uppskattar verkligen  ?? TACK för vår underbara son och vår sessa i magen! ? Allt vi fick gå igenom för att få (snart!) 2 barn har varit tufft, sorgligt, hårt men sååå värt det!

**Till er där ute som försöker skaffa barn: ge inte upp hoppet!

**Och till er som lever med endometrios – keep being strong’ ??❤️