Nu är det sista spurten med alla jobbiga besvär som tillkommer när man är HÖGgravid. Extrem halsbränna (jag knaprar Novalucol så som knarkare tar droger), smått hungrig av & till, kan endast äta små portioner i taget, illamående/superhungrig på morgonen direkt när jag vaknar, hungrig sent på kvällarna, sover riktigt dåligt, kissar lite men ofta …. hmm vad mer?! Mina svettningar ska vi inte ens prata om. Så med tanke på hur illa det varit senaste veckorna (spec. med tanke på mina smärtor PÅ snippan) så är jag så glad att om 3!!! Dagar är dessa besvär över iaf ??Snittet är alltså planerat till på onsdag! Det är så mkt känslor på en å samma gång. Nervositet, ångest, längtan och ska bli sååå skönt att bli av med magen. Känns som jag varit gravid hundra år! (Har en son på 16 månader, hann vara icke-gravid i 6-7månader sen gravid igen). Med första barnet uppskattade man graviditeten på ett helt annat sätt. Man uppskattade varje liten spark, utvecklingen varje vecka, man uppskattade tom. Att vara hög gravid. Missförstå mig inte, jag är SÅ lycklig och att vi ska få vårt 2a barn nu är helt otroligt. ?? Jag har bara ångest för att jag inte kunnat vara så aktiv som jag velat med min son. Känns som jag liksom missat en stor del av hans utveckling bara för jag haft så mycket gravidkrämpor. Och nu har jag ännu mer ångest för nu ska han sova hos mormor / farmor&farfar i ett par dagar medan vi är på bb så nu känns det ännu mer som om vi bara överger honom. Och när han sen kommer hem så finns det en ny bebis. Alla dessa känslor överväldigar mig och gör mig orolig/ledsen samtidigt som jag är så otroligt lycklig att vi har vår son & nu ska få ett till mirakel.
*Hur hanterar ni era känslor? Har någon varit med om liknande?
Vi ska fixa det sista på tisdag (fixa lampan på bilen, handla lite smått vi ska ha med till bb, jag måste lämna blodprov osv) Sen är det dags!
Jag ska försöka vara positiv och ge min son all uppmärksamhet som finns och går speciellt innan han blir storebror! ??
Tack för att ni läste detta ?
Senaste kommentarer